Peter M. Dahlgren, Samlade texter. Ateism är inte en annan slags tro — det är avsaknaden av tro. Att tro på Gud är en tro. Ateism, att inte tro på Gud, är också en tro. Är det så?
Teism betyder gudstro. Att inte ha någon tro är inte detsamma som att ha en annan slags tro. Den som är arbetslös har inte ett annat slags jobb, lika lite som den som inte samlar på frimärken har en annan slags hobby.
Ateism är alltså en avsaknad av tro. Dikotominen är troende eller icke-troende. Om du tror på Gud så är du teist. En del människor tror att man antingen är teist, agnostiker eller ateist, där agnostiker är ett ödmjukt ställningstagande mitt emellan när man ännu inte bestämt sig.
Men det är en annan epistemisk fråga. För det du tror behöver inte hänga ihop med vad vi anser är möjligt att veta.
Vi kan exempelvis inte veta om det finns människor som bor under månens yta, men vi kan däremot ha en tro om hur det förhåller sig. Dessa två frågor — tro och vetande — kan ställas upp i en matris som ger oss fyra alternativ:
| Tro på gudar | Vetskap om gudar finns | Vetskap om gudar finns inte |
|---|---|---|
| Gnostisk teism | Agnostisk teism | |
| Agnostisk ateism | Gnostisk ateism |
Man kan alltså vara både agnostiker och ateist samtidigt.
Eller agnostiker och teist.
Vad är skillnaden på tro och vetande? Nu ska vi prata om kognitiv tro, det som faktiskt är sant. Religiös tro kommer strax. Allt vi vet är en tro — men all tro är inte vetande. Det är en oerhört viktig distinktion att komma ihåg.
Man kan lite förenklat säga att det krävs tre faktorer för att säga att man vet att X är sant:
Att veta något innebär alltså att man försäkrar sig om något som man har goda skäl att tro på. Den här texten är exempelvis skriven av mig — en människa och inte en ödla.
Religiös tro är dock lite annorlunda.
Här handlar det inte om en kognitiv tro utan om en religiös sådan. Det innebär att man tror i avsaknad av, eller i konflikt med, bevis. Mest tydligt blir det om vi använder de engelska termerna: Faith — en religiös tro utan anspråk på sanning. Belief — en kognitiv tro med anspråk på sanning. Det mer vardagliga begreppet när vi använder tro väldigt brett.
Man kan ha en religiös tro att pysslingar existerar om motbevis presenteras spelar det ingen större roll, eftersom man tror oberoende av bevis för eller emot.
Vet du om pysslingar inte existerar? Vet du om drakar inte existerar? Du kan förmodligen inte veta om dessa varelser finns, men du väljer troligtvis inte att tro på dem ändå. Och när man i det fallet pratar om vetande handlar det inte om ett hundraprocentigt belägg för deras icke-existens i en kognitiv tro.
I stället handlar det om ett språk som är bundet till vardagen. Jag säger emellanåt att jag vet att det inte finns enhörningar.
Men om vi ska prata strikt epistemologi — kunskapsteori — så är saken den att jag inte alls vet det. Det handlar dock om två olika språk: vardagsspråk och filosofiskt språk, som man måste vara medveten om. Dessutom vet vi mer om hur hjärnan fungerar och vilka psykologiska effekter som kan bedra oss, till exempel att människan tolkar in mönster i slumpen trots att det saknas mönster.
När du säger att du vet att enhörningar inte existerar gör du förmodligen det med mycket av denna bakgrundskunskap.
Ingen har hittat ett skelett eller tagit någon bild av en enhörning, så det finns just nu inget berättigande att tro på dem. Men om det dyker upp skelett, så ändrar jag mig. Således — om man inte tror att Gud existerar, försäkrar man inte påståendet att Gud inte finns?
Inte nödvändigtvis. Här är de olika ställningstagandena:
Man säger helt enkelt att man inte tror på gudar.
Buddhister är som regel ateister men deras livsåskådning är buddhism och ingenting annat. Det finns inga doktriner eller dogmer att rätta sig efter inom ateism.
Det brukar ofta blandas ihop med humanism, och det är en livsåskådning. Men alla ateister är inte heller humanister. Buddhister är religiösa, men fortfarande ateister. Och apropå gudar i plural — Common Sense Atheism har satt ihop en lista med över 2 000 gudar, även God Checker har kartlagt över 3 000 gudar och övernaturliga väsen.
De flesta religiösa människor jag känner är ateister till 2 000 av dessa gudar, men har valt att lämna kvar en gud.
Varför då? När du som teist förstår varför du förkastar dessa 2 000 gudar så förstår du samtidigt varför jag som ateist förkastar din gud.
Publicerad. När kommer det nya texter? Anmäl din e-postadress så skickar jag ett kort meddelande till dig vid nya inlägg.