Bild: SO-rummet. Ett exempel är det svenska indelningsverket. Detalj från en målning av Gustaf Cederström Krig och försvar Vid nya tidens början hade infanteriet återigen blivit det viktigaste vapenslaget på slagfältet. Samtidigt växte de europeiska krigen i omfång. Striderna utkämpades nu inte enbart i Europa, utan också på världshaven och i de nya kolonierna runt om i världen.
Infanteriet får huvudrollen på slagfältet Under stora delar av medeltiden hade bepansrade ryttare varit den viktigaste delen i de flesta av de europeiska arméerna.
Fältarméerna var därför ofta ganska små vid den tiden. I kombination med nya taktiska truppformationer begränsades nu det bepansrade rytteriets användningsområde på slagfältet.
När sedan pikar började användas tillsammans med eldvapen under senare hälften av talet, blev infanteriet den mäktigaste vapengrenen.
Vid nya tidens början hade infanteriet återigen blivit det viktigaste vapenslaget på slagfältet. ANNONS Pikarnas avskräckande effekt mot ryttare i kombination med eldvapnens skottvidd gjorde infanteriet överlägset kavalleriet.
Väldisciplinerade infanteristyrkor blev nu ett verkningsfullt redskap på slagfältet. Pikarnas avskräckande effekt mot ryttare i kombination med eldvapnens skottvidd gjorde infanteriet överlägset kavalleriet.
Detalj från en målning gjord av Nils Forsberg Stark statsmakt gav väldrillade arméer Vid mitten av talet hade förändringarna i den europeiska krigföringen lett till att allt större arméer ställdes på fötter.
De nya arméerna bestod till största delen av välutbildat och välutrustat infanteri. Framväxten av de stora arméerna var framförallt en följd av nationalstaternas uppkomst i Europa.
I slutet av medeltiden och i början av nya tiden genomgick statsmakten stora förändringar på många håll i Europa. Styret centraliserades genom en förbättrad administration som gav större skatteintäkter till staten.
Statsmaktens ökade ekonomiska kapacitet gjorde det möjligt att rekrytera fler trupper än tidigare. Dessutom förbättrades den militära organisationen genom olika inkallningssystem som under talet fick arméerna att expandera kraftigt.
Ett exempel är det svenska indelningsverket som upprättades under perioden och som innebar att varje socken skulle förse staten med ett visst antal soldater.
I samband med det kunde staten behålla många av sina militärförband även i fredstid. Allteftersom de militära enheterna blev mer permanenta så stärktes också förbandsmentaliteten, sammanhållningen och disciplinen bland trupperna.
Under större delen av talet utgjordes emellertid fortfarande huvuddelen av arméerna av värvade trupper i form av utländska legosoldater. ANNONS På grund av de nya arméernas storlek fördes krigen i jordbruksbebyggelse på slättlandet där kriget kunde föda sig självt.
Detalj från en målning gjord av Gustaf Cederström En annan viktig del av staternas militära upprustning var organiseringen av egen produktion av krigsmaterial.
Alternativet var att utveckla goda kontakter med tillverkare av sådant som arméerna behövde. För större länder var detta möjligt, men för små länder och furstendömen var det svårare eftersom kostnaderna ofta översteg deras betalningsförmåga.
Krutvapnen utvecklades långsamt Under perioden utvecklades eldvapnen långsamt.
Vapnens pipor var slätborrade och hade därför dålig skottvidd och träffsäkerhet.
Dessutom var de tidskrävande att göra skjutklara eftersom de laddades genom mynningen. Eldhastigheten var vanligtvis mellan ett till två skott per minut. Preussiskt linjeinfanteri kring mitten av talet. Ny militär taktik - linjeinfanteri Vid mitten av talet började bajonetten tas i bruk och ersätta pikens roll på slagfältet.
Musketerare behövde inte längre samverka med pikenerare på slagfältet för att få skydd i närstrid.
Till följd av det förändrades också den taktiska slagordningen. Infanteriet kunde nu formeras i täta packade linjer, vanligtvis i bataljoner med två till tre mans djup, där alla soldater bar musköt med monterbar bajonett. Taktiken gick ut på att föra de breda leden av soldater så nära fienden som möjligt, för att därefter göra halt och skjuta en eller flera koncentrerade salvor.
Sjukdomar spreds lätt.
Truppernas eldgivning blev mer förödande desto närmare fienden de kom. När sedan motståndarnas linjer hamnat i oordning var tanken att man skulle genomföra ett samlat bajonettanfall för att splittra de fientliga leden och få dem att fly. När väl fienden var på flykten sattes ofta kavalleri in för att rida ner och fälla de skingrade trupperna som då var ett lätt byte.
Taktiken med den täta formeringen hade också en defensiv sida eftersom man då, i likhet med föregående tiders packade infanteriformationer, lättare kunde slå tillbaks anfall från både infanteri och kavalleri.
De flesta soldaterna dog av sjukdomar Att bli utskriven till soldat innebar vanligtvis en dödsdom för den drabbade.
Den store dräparen var fältsjukan som är ett samlingsnamn på alla de epidemier som härjade i de trånga och smutsiga härlägren. Endast en mindre del av soldaterna stupade i strid eller till följd av skador de fått vid en drabbning.
| Tidsepok | Infanterins roll | Vapen |
|---|---|---|
| Medeltiden | Ryttare dominerar | Pikar, svärd |
| 1800-talet | Infanteri dominerar | Musketer, bajonett |
| Modern tid | Infanteri & kavalleri kombineras | Artilleri, skjutvapen |
| Stat | Indelningsverkets bidrag |
|---|---|
| Sverige | Varje socken förser staten med soldater. |
| Preussen | Linjeinfanteri med bajonett. |
| Frankrike | Stora arméer med egen produktion av krigsmaterial. |
| Vapenutveckling | Skottvidd | Skjuthastighet |
|---|---|---|
| Eldvapen 1800-talet | Låg | 1-2 skott/min |
| Moderna skjutvapen | Hög | Högre än 10 skott/min |