Tall och gran är de allra vanligaste träden i våra skogar och de finns i hela landet. De lövträd som räknas till de ordinära är exempelvis björk, al och asp. Ek, bok och lönn är exempel på ädellövträd.
Granen Picea abies är vårt vanligaste träd trots att den etablerade sig i landet senare än de flesta andra trädarter.
Men redan vid början av vår tidräkning hade granen lyckats erövra nästan hela landet. Granen trivs på näringsrik, kalkpåverkad jordmån med god vattentillgång. Klimatiskt sett är den ofta härdigare än tallen, men känslig för vårfroster, sedan skottet börjat skjuta. Skogsbränder är ödesdigra för det tunnbarkiga trädet.
Granen blåser lätt omkull, eftersom dess rötter ligger ytligt. Den är extra känslig då marken är uppblött av regn.
Tallen finns i hela landet, och de nordligaste tallarna återfinns norr om Karesuando. Trädet kan växa på många olika marker. Eftersom tallens rotsystem vanligen består av en pålrot eller kraftiga snett nedåtriktade huvudrötter är trädet mer stormhärdigt än gran.
| Träd | Typ | Stöd | Känslighet |
|---|---|---|---|
| Gran | Barrträd | Näringsrik, kalkpåverkad jord | Vårfroster |
| Tall | Barrträd | Många jordtyper | Stormhärd |
Fjällbjörken är en variant av glasbjörken.
Det vetenskapliga namnet för släktet björk är Betula. Glasbjörken invaderade mycket tidigt och bildade tillsammans med aspen våra första skogar redan medan landisen låg kvar. Detta var möjligt eftersom trädet är mycket frosthärdigt. Björken växer i hela landet och är ett träd som många tycker om.
Detta på grund av ekens stora omkrets som kan bli över 10 meter.
Däremot blir eken ytterst sällan över 30 meter hög. Eken kan bli mycket gammal, det sägs över 1 år. Men i skogsbruket skördas den vid års ålder. Eken trivs bäst på djup, lerhaltig och mullrik jord, men kan också växa på bergiga marker. Eken är stormfast, eftersom huvudroten kännetecknas av en kraftig pålrot och många förgreningar åt sidorna. Blomningen sker i början av juni.
Eken växer från södra Sverige upp till Gävle. I planterad form finns den ända upp till Haparanda.
| Träd | Typ | Jordpreferens | Blomning |
|---|---|---|---|
| Eken | Ädellövträd | Djup, lerhaltig | Början av juni |
| Boken | Ädellövträd | Mullrik, kalkrik | Början av maj |
| Lönnen | Ädellövträd | Näringsrik mullmark | Varierar |
Trädet förekommer i hela landet, från Skåne upp till fjällgränsen.
Aspen är härdig mot låga temperaturer, men kräver samtidigt mycket ljus. Trädet kan finnas på magra marker men den utvecklats bäst på näringsrik jord, gärna ler- eller kalkrik med rikligt och rörligt vatten exempelvis i sluttningar.
Den har oftast formen av en buske eller ett litet träd. Den närbesläktade oxeln Sorbus intermedia blir ofta betydligt större.
Rönnens bär är begärliga för många fåglar och även älg och hare tycker om rönn. Trädet har ringa betydelse för dagens virkesproduktion, men veden används gärna som slöjdvirke. Rönnens värde i skogen är främst som naturvårdsträd. Förutom att rönnens bär ger en mycket god gelé, brukar de även användas i vackra höstdekorationer.
I Sverige har vi två typer av al: klibbal och gråal.
Klibbalen återfinns främst i södra delen av landet medan gråalen återfinns i norr. Det vetenskapliga namnet för släktet al är Alnus. De olika alarterna trivs på olika marker, gråalen växer både på torr och på fuktig mark medan klibbalen trivs bäst på vattenrika marker. Klibbalen kan bilda hela sumpskogar, exempelvis alkärr, där träden kan stå helt översvämmade på våren.
| Träd | Typ | Jordpreferens | Övrigt |
|---|---|---|---|
| Asp | Lövträd | Näringsrik, ler- eller kalkrik | Kräver mycket ljus |
| Rönn | Buske/träd | Alla jordtyper | Bär är begärliga för fåglar |
| Al | Lövträd | Torr/fuktig (gråal), vattenrik (klibbal) | Kan bilda sumpskogar |